
esmurgar [Bab.] esmuergar [y Pa. Cb. Y Ay.] esmuelgar [Cb.]
Tres fanegues esmuerga cada día.
Judit 193
Y á esmorgar á Betulia se prepara.
Judit 195
¡Q’esmorgar de viandes, qué fartase!.
Judit 209
Tantes escuadres armades / fartes d’esmorgar el mundu.
Batalla C 232
Mas fartu d’amenazar, que d’apurrir barganazos / Esmuerga los que te dieron.
La Paliza 265
Y a esmorgar un pocu llichi.
Los Trataos 15
Entamaron a esmorgar los granos.
San Mateo 42